prōterrĕō, ŭī, ĭtum, ēre, tr., chasser devant soi en effrayant, mettre en fuite : Ter. Haut. 446 ; Cic. Domo 133 ; Virg. En. 12, 291 ||
proterritus effrayé, chassé : Cic. Cæc. 37 ; Rep. 1, 5 ||
effrayé : Cæs. G. 5, 58, 4.