sŭperbĭa, æ, f. (superbus),

¶ 1 orgueil, fierté, hauteur, insolence : Cic. Rep. 1, 51 ; Off. 1, 90 ; Verr. 2, 4, 89 ; Læl. 54 ; pl., Pl. St. 300

¶ 2 [en bonne part] noble fierté : Hor. O. 3, 30, 14 ; Tac. H. 3, 66 ; [fig.] Plin. 15, 53.